Så kan Stammande användas i en mening
- Ja men-jag-jag-började herr Markurell åter sitt ömkliga stammande.
- ( stammande ).
- Därefter gick han stammande och djupt och kruserligt bugande åt sidan.
- Finge hon inte säga sådant till mig, sådant, som kommer mig att bli röd och stammande, sa skulle hon inte vilja vara med mig.
- Min kära-kä-ra vän, började han stammande.
- Stammande frågade jag, om han kände något rörande min börd eller min rättmätiga ställning.
- Genom stammande läppar och på ett främmande tungomål ska han tala till detta folk.
- Han reste sig så häftigt, att han, stammande, måste söka efter en ursäkt.
- En hare kom, rädd i blick, darrande på knäna, stammande sin suckan, sin önskan och sin misströstan.
- Hon såg inte upp och det dröjde en god stund innan hon återvann ett om än lätt stammande målföre.
- - Jag - jag satte det där tecknet på ---, började jag stammande.
- Han lyfte sitt glas vid bordet och sade det med en lustigt stammande brytning, som fick oss att skratta.
- Hon tryckte pannan mot rutorna, stammande och rådvill.
- ( stammande ).
- Förläget, stammande, men så småningom allt mera flytande.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
