Så kan Stönande användas i en mening
- Någon slog honom ännu en gång, nu mittför bröstet, så att han ramlade omkull i förstugan med ett snörvlande och idiotiskt stönande.
- Så snart Ingmar var ensam, sträckte han ut armarna, som man gör, då man erfar en stor längtan, och ett stönande steg upp genom hans strupe.
- Nyss hade de hållit narkosmasken över en stönande födande kvinnas förvridet öppna mun.
- Med ett stönande sjönk han ned i soffan och stödde armbågarna mot bordet.
- Det kom en lång, en stönande suck.
- Och med nästan onaturlig ansträngning fick han fram som ett hårt stönande :
- August brast ut i en stönande suck.
- Men långt bortifrån, långt nedifrån hördes ett regelbundet och tungt stönande, suckarna från en jätte, som vrider sig i sömnen.
- Översten tog ett par stönande andetag.
- När han hade sagt detta, sjönk han åter samman och satt stönande på marken.
- Han uppgav ett tungt stönande.
- Och förlåt mig min jämmer och mitt stönande.
- Isen i Nybroviken var nyss uppbruten, en bogserbåt banade sig stönande väg mellan isflaken.
- Och då han slutligen med ett yrvaket stönande reste sig ur sin slummer, var det för sent att gå till skolan.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
