Så kan Sorgset användas i en mening
- Och vid det han så sade, fick hans anlete ett så sorgset och fåraktigt uttryck, att jag kände mig mitt mellan skratt och gråt.
- Benbe svarade sorgset och värdigt :
- kved Gustav sorgset.
- ( sorgset nickande ).
- - Så nu ser jag ett magert, likblekt, rödskäggigt, sorgset ansikte resa sig över samhället i stället för elden.
- Det var icke den ödmjuka avslutningen på en bön, då huvudena sjunka tungt och sorgset mot jorden.
- - Han uppfattar näppeligen era ord, viskade prästen och gav en sorgset forskande blick mot den sjuke.
- Men Petra log sorgset åt att den lille elegante Tage Ehrencreutz med sina fina flickhänder trodde
- - Över sina tillgångar kan ingen giva, svarade Tyrgils, hela tiden med samma sorgset lugna stämma.
- Hon såg sorgset på den.
- De sågo sorgset och högtidligt på varandra.
- Han ser sorgset på Turbins svarta stövlar och oroar sig för att hans vän har gått ut i regnet utan något på fötterna.
- ( sorgset och allvarligt ).
- Då upphörde hon plötsligt att skratta och såg sorgset på mig.
- Till höger om stigen hördes ända fram emot natten med korta mellantider ett sorgset-Fabbe tyckte hjärtslitande- ljud, liknande sothönans njak.
- ( sorgset ).
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
