Så kan Sorgset användas i en mening
- Men Lasse kände tårarna stiga upp i sina brännande ögon, han skakade sorgset sitt lurviga huvud.
- - Sluta upp med de där historierna, sade han nästan sorgset.
- När han sorgset ser på mig under sin stripiga tofs till pannlugg liknar han åsnan Ior i Nalle Puh.
- Och den fule herr Markurell svarade sorgset och ödmjukt :
- Men han skakade sorgset på huvudet.
- Då upphörde hon plötsligt att skratta och såg sorgset på mig.
- Håret är verkligen rött och även näsan, och ögonen ha ett så förläget och sorgset uttryck.
- - Jag är icke längre lik andra kvinnor, sade hon sorgset, jag kan inte värdera mig i pengar, summan må nu vara stor eller liten.
- ( sorgset och allvarligt ).
- Vattnet slutade att koka med ett sorgset motvilligt morrande.
- Nu berättade Edla sorgset alltsammans för Betty.
- Det är alltid både gladt och sorgset att se nygifta och deras hem !
- Ögonen blickade så ömkansvärt sorgset som ögonen på ett sjukt kreatur.
- Staffan ler, ett oändligt sorgset leende.
- Till höger om stigen hördes ända fram emot natten med korta mellantider ett sorgset-Fabbe tyckte hjärtslitande- ljud, liknande sothönans njak.
- Men Petra log sorgset åt att den lille elegante Tage Ehrencreutz med sina fina flickhänder trodde
- Det hade kommit någonting dämpat över henne, på en gång vekt och skälmskt, kanske också ett grand sorgset.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
