Så kan Sorgset användas i en mening
- Bästa Albert, inföll hon sorgset, kanske har jag misstagit mig, och du reser icke med så långt som till Mariestad ?
- ( sorgset ).
- De sågo sorgset och högtidligt på varandra.
- Det var inte första gången, Tomas hörde dem ; det var bara första gången, han förstod, varför de spelade så sorgset och vackert.
- Och den fule herr Markurell svarade sorgset och ödmjukt :
- ( sorgset ).
- Han ser sorgset på Turbins svarta stövlar och oroar sig för att hans vän har gått ut i regnet utan något på fötterna.
- ( sorgset ).
- Vattnet slutade att koka med ett sorgset motvilligt morrande.
- - Sluta upp med de där historierna, sade han nästan sorgset.
- ( sorgset ).
- Jag kom att le sorgset, som en kvinna alltid ler, när hon tänker på, att det är länge sedan hon var ung och kallades vacker.
- Hon tänkte sorgset att så där var det alltid.
- Johan böjde sig ned över Lövgrens Kyrkohistoria, i det han sorgset och saktmodigt yttrade :
- Det var ett sorgset pianostycke, långsamt och dröjande.
- Hon såg sorgset på den.
- - Å, det var för mycket, det, suckade hon och stirrade sorgset, djupsinnigt framför sig.
- ( snabbt och sorgset ).
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
