Så kan Småleende användas i en mening
- Skogsfrun stod där på tröskeln, småleende och fager.
- ( småleende ).
- Småleende och bugande gick han herrarna rakt på livet, så att de baklänges måste lämna kammaren.
- Ibland betraktade han på avstånd, med ett litet ömt småleende som ännu kunde hitta till hans läppar, Angela som promenerade på gårdsplanen.
- Och under allt detta stodo vi andlösa men småleende och betraktade honom.
- Men käre Jac, avbröt Siv lugnt och småleende, varför spiller du så många ord på detta ?
- Så strök han av sig skärmen och sade småleende :
- Han följde småleende efter plogen, som nu skred fram helt sakta, som om hästarna behövde vila.
- - Det där med att jag är gift är ju sant, sade hon småleende, fast med modifikation.
- Men där satt han lugn och småleende och bara väntade.
- Hon lade sedlarna som hon fått i den unge mannens hand och avskedade honom med ett bedårande småleende.
- Han märkte, att hon stod med ett småleende på läpparna.
- Hon ligger småleende och lyssnar.
- Men mitt småleende hann aldrig fram i dagsljuset.
- ( kommer i det samma fram och bugar sig för Elfvan, som genast vänder sig till honom med ett vänligt småleende ).
- avbröt hon småleende.
- utropade han, å, kvinnor kunna martera en till döds och bara stå och se på en med ett vänligt småleende, som hade de intet ont gjort.
- Tiggaren satt lugn, nästan småleende, medan hon dundrade fram sina vreda ord.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
