Så kan Småleende användas i en mening
- Allan och Björn utväxlade en blick och ett småleende.
- Herr von Hancken vände sig småleende mot mig.
- - Vill ni inte komma till oss, miss Hoggs, sade mrs Gordon småleende, så att vi kan få försöka ?
- ( småleende ).
- Hon var åter lugn och småleende.
- Arvid försökte ett småleende :
- Han bleknade, men han talade lugnt och nästan triumferande med sitt oföränderliga småleende på läpparna.
- Då hade Agda småleende behållit sin upptäckt för sig själv.
- Han märkte, att hon stod med ett småleende på läpparna.
- Så strök han av sig skärmen och sade småleende :
- Fadern sade ibland småleende att finnarna voro troll, som svenskarna icke hunnit klippa naglar och hår på.
- Inte ens Rissen kunde undertrycka ett småleende.
- Men mitt småleende hann aldrig fram i dagsljuset.
- Bredvid henne stod en man med yvig lockperuk och ett rödsprängt, men ständigt småleende ansikte.
- Han följde småleende efter plogen, som nu skred fram helt sakta, som om hästarna behövde vila.
- Det var en äldre gråskäggig herre, nästan fint klädd, åtminstone i Frideborgs tycke, som med ett småleende stirrade på henne.
- avbröt hon småleende.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
