Så kan Småleende användas i en mening
- Du är ju ännu nästan ett barn själv, sade slutligen Betty med sitt vänliga småleende.
- Peter såg småleende från den ena till den andra av de båda damerna.
- Hon var åter lugn och småleende.
- - Det finns andra yrken än soldatens, sade Jacob småleende.
- Flickan svarade, halvt småleende och halvt dystert : det är för sin själ han ville hava slagvattnet, vet herrn.
- De grovkornigaste tvetydigheterna framlockade alltid hans stela småleende.
- Bredvid henne stod en man med yvig lockperuk och ett rödsprängt, men ständigt småleende ansikte.
- Småleende och bugande gick han herrarna rakt på livet, så att de baklänges måste lämna kammaren.
- Vännen hade försvunnit bakom en kall fast ännu småleende mask.
- Inte ens Rissen kunde undertrycka ett småleende.
- mumlade han, och hans småleende blev ljusare och mindre hjälplöst.
- I detsamma såg Angela upp och mötte Bells småleende.
- Han bleknade, men han talade lugnt och nästan triumferande med sitt oföränderliga småleende på läpparna.
- Skogsfrun stod där på tröskeln, småleende och fager.
- avbröt hon småleende.
- Och småleende sade hon :
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
