Så kan Småleende användas i en mening
- Pojkar stirrade på henne, unga herrar vände sig småleende om, när hon gått förbi.
- Han följde småleende efter plogen, som nu skred fram helt sakta, som om hästarna behövde vila.
- Ibland betraktade han på avstånd, med ett litet ömt småleende som ännu kunde hitta till hans läppar, Angela som promenerade på gårdsplanen.
- - Vill ni inte komma till oss, miss Hoggs, sade mrs Gordon småleende, så att vi kan få försöka ?
- De gick åtskils ibland, var och en för sig, småleende eller trumpen eller vemodig.
- - Kära fru Gregorius, svarade jag småleende, det är ju ett talesätt naturligtvis, men man bör inte begagna det ens som sådant.
- Valdemar slutade att kalla på henne, och vid måltiderna mötte han henne med ett kyligt småleende.
- Då glider ett småleende fram kring den tomma munnen, där de tusen rynkorna korsas.
- Vattnet, han log ett nästan överjordiskt småleende, verkar det visserligen icke, men det hör ju till i alla fall...
- Han märkte, att hon stod med ett småleende på läpparna.
- sade hon med ett bittert småleende, men utan att akta därpå bad översten Helena hjälpa henne att kläda sig.
- Småleende och bugande gick han herrarna rakt på livet, så att de baklänges måste lämna kammaren.
- Sultanan lade skallran i sitt knä och svarade småleende :
- Men käre Jac, avbröt Siv lugnt och småleende, varför spiller du så många ord på detta ?
- Peter såg småleende från den ena till den andra av de båda damerna.
- - Jag ser att du har bråttom, sade han småleende.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
