Så kan Småleende användas i en mening
- Arvid försökte ett småleende :
- Men där satt han lugn och småleende och bara väntade.
- Bredvid henne stod en man med yvig lockperuk och ett rödsprängt, men ständigt småleende ansikte.
- Och mötte Agda då Angelas blick, log hon ett förvirrande småleende, som kom Petras huvud att sjunka.
- Då hade Agda småleende behållit sin upptäckt för sig själv.
- Hon ligger småleende och lyssnar.
- I detsamma såg Angela upp och mötte Bells småleende.
- Med ett förälskat småleende betraktade gubben Frasse och smekte stundom ömt hans hand.
- Vattnet, han log ett nästan överjordiskt småleende, verkar det visserligen icke, men det hör ju till i alla fall...
- Ibland betraktade han på avstånd, med ett litet ömt småleende som ännu kunde hitta till hans läppar, Angela som promenerade på gårdsplanen.
- Inte ens Rissen kunde undertrycka ett småleende.
- Plötsligt sa hon småleende och lite grand förläget :
- - Det där med att jag är gift är ju sant, sade hon småleende, fast med modifikation.
- mumlade han, och hans småleende blev ljusare och mindre hjälplöst.
- Men mitt småleende hann aldrig fram i dagsljuset.
- - Vill ni inte komma till oss, miss Hoggs, sade mrs Gordon småleende, så att vi kan få försöka ?
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
