Så kan Småleende användas i en mening
- - Den lille mannen i fruktträdet, svarar Pa, och ett vemodigt småleende far över hans ansikte.
- Han bleknade, men han talade lugnt och nästan triumferande med sitt oföränderliga småleende på läpparna.
- - Det där med att jag är gift är ju sant, sade hon småleende, fast med modifikation.
- ( Paus ; därefter med ett matt småleende. )
- Bredvid henne stod en man med yvig lockperuk och ett rödsprängt, men ständigt småleende ansikte.
- ( kommer i det samma fram och bugar sig för Elfvan, som genast vänder sig till honom med ett vänligt småleende ).
- Men där satt han lugn och småleende och bara väntade.
- Då hade Agda småleende behållit sin upptäckt för sig själv.
- Men käre Jac, avbröt Siv lugnt och småleende, varför spiller du så många ord på detta ?
- Vattnet, han log ett nästan överjordiskt småleende, verkar det visserligen icke, men det hör ju till i alla fall...
- - Jag ser att du har bråttom, sade han småleende.
- Sultanan lade skallran i sitt knä och svarade småleende :
- ( småleende till direktör Bruhn ).
- Allan instämde småleende.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
