Så kan Smirre användas i en mening
- Smirre var ingen ung räv.
- Det rörde dem inte till medlidande, att Smirre var förstörd, hetsad, vansinnig.
- sade Smirre föraktligt.
- Smirre älskade prakt, och hans päls var skinande röd, bröstet var vitt, nosen svart och svansen yvig som en plym.
- Helt plötsligt kom Smirre ihåg sin fånge och lyfte ögonen mot ungboken.
- När Smirre hånade honom, därför att han inte hade lyckats, bröt han ut : Det var inget fel på min simkonst, Smirre.
- När Smirre såg den, uppbjöd han all sin kraft och hoppade halvvägs mot grentaket, men den vita for förbi alldeles oskadd, den som de andra.
- Men pojken sprang så fort, att han tyckte, att de tjocka bokarna gled baklänges förbi honom, och han vann på Smirre.
- Men Smirre kastade sig mot pojken.
- Ingen av dem hade haft en tanke på att kalla en främmande till hjälp, och de hade inte en aning om att Smirre hade skickat efter vildgässen.
- Smirre svängde runt, runt, men svansen svängde också, och pojken höll sig fast i den, så att räven inte kunde gripa honom.
- Smirre lade sina ord väl, som rävar alltid gör.
- Men nu tycktes Smirre ha kommit underfund med hur ofarlig den var, som förföljde honom.
- Hastigt repade han eld på en tändsticka, förde den intill blånorna, och när de flammade upp, kastade han dem ner på Smirre räv.
- De gamla murkna fönsterbågarna gav vika, och Smirre stod i nästa ögonblick på fönsterbordet.
- Om jag inte får reda på ett ställe, som är väl skyddat, har vi Smirre räv över oss innan morgonen.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
