Så kan Småleende användas i en mening
- Arvid försökte ett småleende :
- Så strök han av sig skärmen och sade småleende :
- Valdemar slutade att kalla på henne, och vid måltiderna mötte han henne med ett kyligt småleende.
- ( småleende ).
- - Min käre greve Henrik, sade Gösta småleende, det är ingen hand, som passar för en ung kvinna att kyssa.
- Fadern sade ibland småleende att finnarna voro troll, som svenskarna icke hunnit klippa naglar och hår på.
- Vickberg vrängde till ett småleende.
- Bredvid henne stod en man med yvig lockperuk och ett rödsprängt, men ständigt småleende ansikte.
- Nu tänkte hon småleende att de där strecken gott kunde förtälja om hennes korta skoltid på två år.
- avbröt hon småleende.
- De grovkornigaste tvetydigheterna framlockade alltid hans stela småleende.
- Det var en äldre gråskäggig herre, nästan fint klädd, åtminstone i Frideborgs tycke, som med ett småleende stirrade på henne.
- Ibland betraktade han på avstånd, med ett litet ömt småleende som ännu kunde hitta till hans läppar, Angela som promenerade på gårdsplanen.
- I nästa ögonblick var han åter sig själv, livlig och småleende.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
