Så kan Småleende användas i en mening
- Allan instämde småleende.
- Hon lade sedlarna som hon fått i den unge mannens hand och avskedade honom med ett bedårande småleende.
- Valdemar slutade att kalla på henne, och vid måltiderna mötte han henne med ett kyligt småleende.
- mumlade han, och hans småleende blev ljusare och mindre hjälplöst.
- Petra betraktade honom småleende och belåten med att få parken städad.
- Arvid försökte ett småleende :
- Flickan svarade, halvt småleende och halvt dystert : det är för sin själ han ville hava slagvattnet, vet herrn.
- Fadern sade ibland småleende att finnarna voro troll, som svenskarna icke hunnit klippa naglar och hår på.
- I nästa ögonblick var han åter sig själv, livlig och småleende.
- - Jag vet det, svarade O ' Henny lugnt småleende.
- De bockade sig småleende.
- - Nej, ni ha inte mycket att välja på, sade hon småleende.
- Jag känner inte..., svarade småleende, men halvt förlägen, hennes nåd.
- - Han kommer strax, mumlade hon småleende.
- Då glider ett småleende fram kring den tomma munnen, där de tusen rynkorna korsas.
- Fru Randel tog emot herr Stjärnblom med ett halvt moderligt, halvt litet tvetydigt småleende :
- Men käre Jac, avbröt Siv lugnt och småleende, varför spiller du så många ord på detta ?
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
