Så kan Småleende användas i en mening
- sade hon med ett bittert småleende, men utan att akta därpå bad översten Helena hjälpa henne att kläda sig.
- Sultanan lade skallran i sitt knä och svarade småleende :
- - Jag ser att du har bråttom, sade han småleende.
- Men alla har inte hennes säkra, klara ögon, alla har inte hennes lugna, trofasta småleende - inte alla, inte många.
- Med ett förälskat småleende betraktade gubben Frasse och smekte stundom ömt hans hand.
- - Jag vet det, svarade O ' Henny lugnt småleende.
- Han bleknade, men han talade lugnt och nästan triumferande med sitt oföränderliga småleende på läpparna.
- Så strök han av sig skärmen och sade småleende :
- Allan och Björn utväxlade en blick och ett småleende.
- Herr von Hancken vände sig småleende mot mig.
- - Jag hoppas till Gud, min fader, att du skall leva längre än det trädet, sade magister Lars småleende, klappade sin far på axeln och gick.
- Hon lade sedlarna som hon fått i den unge mannens hand och avskedade honom med ett bedårande småleende.
- I detsamma såg Angela upp och mötte Bells småleende.
- Bredvid henne stod en man med yvig lockperuk och ett rödsprängt, men ständigt småleende ansikte.
- - Det där med att jag är gift är ju sant, sade hon småleende, fast med modifikation.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
