Så kan Släta användas i en mening
- Upp flög mycket riktigt Benbe men hade knappt hunnit släta sitt rufsiga hår förrän Siv trädde in.
- Han befann sig på den släta vägen utmed sjön, medan Charlotte och hennes sällskap i god fart kom åkande utför sluttningen.
- Han lade märke till kindens mjuka rundning, den släta pannan, ögonen, stora, mörka, som ett par penseer.
- Han blev rätt besviken, för han hade tänkt, att gruvor skulle ligga på höga berg, men den här låg på släta marken mellan ett par bergåsar.
- När de kommo till grinden öppnade han, och de gingo in på den släta järnvägen mellan skenorna, där marken var hoptrampad av banvakternas steg.
- Men en våning högre upp i dalen, så att säga, på den släta marken, som utbredde sig ända bort till bergkanten, där var en annan värld.
- Han satt och språkade med en stor, fet grosshandlare, ett slätt ansikte, släta ögon, släta ord.
- Dem får jag väl försöka att släta över så gott jag kan med det vanliga pratet om köttets svaghet och andens förvillelse.
- Icke den tysta, stillsamma, släta, som gick och rörde sig i dagarnas enahanda liksom en sömngångerska.
- Han hade inte fallit ner på släta marken, utan i en djup och vid bergklyfta, eller vad det kunde vara.
- Att icke kunna finna sig, att icke kunna släta över en liten obehaglighet, att s$älla till med en halv skandal för en ren bagatells skull
- – Man använde det här språket för att släta över motgångarna, men nu sänker man istället förväntningarna helt, säger hon.
- Vi von Hanckar kände oss släta.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
