Så kan Släpa (på) användas i en mening
- När de inte ens skämdes för att släpa barnstackarna med sig.
- Korsbäraren kom närmare, och de sågo nu tydligt hur stort hans kors var och hur mycken möda han hade att släpa det med sig.
- " Icke kunna vi släpa ett sa stort bagage med oss på landsvägarne genom Frankrike.
- Jag tänker sannerligen inte släpa det med mig-
- Det sparar ryggarna på personalen, som får mindre sopor att släpa på – och det minskar också transporterna.
- Det är, som om någon skulle släpa och driva mig ner mot Jaffa.
- Det ska väl finnas gränser för faderskärleken också, man behöver väl inte gå ett helt liv och släpa ut sig för ungarnas skull !
- Nu fick hon släpa sig dit så gott hon kunde, och hennes död blev verkligen därefter.
- — Vi hade beslutat att icke tala om det förflutna och vi släpa det med oss.
- Hela vägen från stationen har jag fått gå och släpa på min kappsäck.
- Han sträckte den mot gossen, högg tag i hans skjorta och ville släpa honom över till seglaren.
- Men det hjälper inte mig, som har så mycket gammalt elände att släpa med mig in i det nya.
- På grund av att FASS aktualitet kan släpa efter i 1 1 / 2 år kunde ändringen ej ha kommit in tidigare.
- Hon gick med långsamma trötta steg som om den lilla tunna kappsäcken varit en alltför tung börda att släpa på.
- Hon tystnade för att mödosamt släpa sin tunga person till nästa avsats, där hon åter stannade, drog djupt efter andan och fortsatte.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
