Så kan Skälvande användas i en mening
- svarade Petra med skälvande röst.
- bad Frasse skälvande, kan ja inte få följa me bara en utav er ?
- Joakim Nickolson stod skälvande och djupt förkrossad.
- Den skakade henne, rev det fina linnet av hennes kropp, visande henne en nakenhet, ett blottat kött, skälvande av åtrå.
- Då får hennes leende något ovisst och skälvande.
- Hon stod där framåtböjd, skälvande, med händerna knutna som till slag.
- Men huset står kvar, darrande och skälvande ändock, så att fönsterrutorna klirra och dörrar flyga upp på vid gavel.
- Åter denna skälvande underton av ömhet !
- Hon var bara ett stycke skälvande och plågat kött, och ögonen förmådde hon inte längre lyfta uppåt.
- sade herr Abel skälvande.
- Skälvande på rösten framsteg en prästson från Djurö.
- Gubbstrutten försvann på skälvande ben genom en av hallens otaliga dörrar.
- Skälvande i alla lemmar, tryckte han sig då mot någon vänlig kossas buk.
- Men lille Benno Levin med sin skälvande tunga tänkte inte på frånvarande vänner.
- Men själv satt han med handboken sträckt framför sig, och hästen under honom stod skälvande och badade i svett.
- Och han grep länsmans hand och ritade med skälvande finger sitt tecken i dess insida.
- Ett stycke därifrån stod automobilen stilla med ett dovt morrande, ännu skälvande av jakten.
- Han avbröt henne skälvande :
- släpande ögonlock, läpparna ännu skälvande.
- Och med skälvande händer sköt han kuddarna upp under sin herres rygg.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
