Så kan Skälvande användas i en mening
- Carl-Magnus på sin plats, en smula andfådd, bläddrande med lätt skälvande händer i portföljen.
- Och plötsligt började han med skälvande fingrar knäppa av mig min kappa.
- Johan öppnade med skälvande händer kakelugnsluckorna.
- Och han sänkte rösten till en skrovlig, skälvande viskning.
- Hon var blek, och de djupa ögonen låg som skälvande gnistor inne i ansiktet.
- Tänk om... sa Ditte med skälvande röst.
- Hon var bara ett stycke skälvande och plågat kött, och ögonen förmådde hon inte längre lyfta uppåt.
- Tage höll detta vita, brinnande, skälvande i sina armar och kände sig plötsligt svag, som om han ej skulle kunna fullfölja det han nu begynt.
- Lövträden blevo först ljusgröna av bristande knoppar, men snart voro också de färdiga och stodo fyllda av darrande och skälvande blad.
- Skälvande på rösten framsteg en prästson från Djurö.
- Ibland störtade han in till farmor och klängde upp i hennes knä, blinkande, skälvande, kippande efter andan.
- Här kommer andra med nersölade ögon, fuktiga över hela kroppen, skälvande i lemmarna, pinade natt och dag av könsoro och könslystnad.
- Hans stora krokiga näsa slutade i en bred klump med fina skälvande näsvingar.
- Han avbröt henne skälvande :
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
