Synonym till Skälva

Så kan Skälva användas i en mening

• Vilddjuret i människan har ingen större fröjd än att se en varelse skälva av ångest.
• Åter märkte jag, hur hon började skälva.
• Med ett skri, hest och ondskefullt, som kom jorden under henne att skälva, stötte de emot henne.
• Bara man hytte åt honom började han skälva och betedde sig som en idiot.
• Handen, som höll förklädet, började skälva.
• Ingmar började skälva från huvud till fot.
• Plötsligen började hans ansikte darra och skälva, och han fick tårar i ögonen, som han skyndade sig att torka bort.
• Hon började med ens skälva av förskräckelse.
• - Sorgbarn, sade han, du som förstår vindens språk, vad förkunnar han nu, ty nu ropar han, nu vredgas han, och trädens kronor skälva.
• Hon blev forskräckt, hennes kropp råkade i en ömklig skälva.
• Kanske det var själva intensiteten i hennes djupa röst, som kom mig att skälva.
• Polisen sträckte upp sin lekamen, man kunde se hederliga gamla Lings system skälva i de kraftiga musklerna.
• Smög man sig till fönstren, såg man jorden skälva och darra och de flygande molnen nästan snudda vid den.
• Den började skälva i alla leder och betäcktes av svett.
• Aldrig fick man höra er röst skälva i vrede, aldrig tog er panna rynkor, er mjuka hand blev aldrig sträv och hård.
• Detta lätta sus av fallande snökorn kam Tords hjärta att skälva.
• Hustrun började redan skälva ; men en blick från klockaren stillade genast hennes oro.

Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.

Mer om ordet

Betydelse

Böjningar

Exempel på användning