Så kan Skratta opassande användas i en mening
- Ja, herrarna kan också skratta, det generar mig inte.
- Sjömannen läste brevet över min axel och jag hörde honom skratta - det där skälmaktiga och övermodiga skrattet, som jag så väl kände igen.
- Vi måste nu allesammans skratta.
- Gruppen fick folk i hela världen att skratta på 1970-talet och 1980-talet.
- Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
- Ja, du kan skratta, du !
- skratta.
- Hon måste få skratta i naturlig glädje.
- Han kunde knappt låta bli att skratta.
- Då kommer Kajsa att skratta ihjäl sig och jag kan aldrig visa mig på skolan igen.
- I så fall kommer de att skratta ihjäl sig när de förstår att Sally bara är en helt vanlig ponny och att jag knappt kan rida alls.
- Kanske att de bara skulle skratta åt henne, därför att hon kom rusande så där i sena kvällen med sina skolbarn ?
- Vet du, ibland är du så tokig att man måste skratta.
- Andersson ( S ) i löftesbråk med Busch ( KD ) : Ska man skratta eller gråta ?
- Jag måste skratta !
- Angela kunde inte låta bli att skratta av förtjusning.
- – Haha, man ska inte skratta men det såg faktiskt lite lustigt ut, säger SVT:s kommentator Björn Becksmo.
- Han kommer att säga det till alla de andra killarna och de kommer att skratta åt henne.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
