Så kan Skratta i mjugg användas i en mening
- Alla skratta utom ADJUNKTEN, K. SEKTERN och AKTÖREN, hvilka taga sig åt halsarna och justera linnet.
- Jag vet inte hur jag bar mig åt, men jag knuffade undan människorna, som inte tänkte på annat än att skratta, och bröt mig ut.
- Den sedliga grundval, som i Carl von Friesens ungdom var nödvändig för att narra honom att skratta, besitter Erotikon utan tvivel.
- Men jag ska be henne att inte skratta som sist, ifall hon skulle finna det lustigt.
- Anna försökte att skratta bort hennes ångest, men hon höll i
- Lisa, om jag skulle glömma mig och åter prata, så säg genast : skatorna skratta.
- Då kunde du minsann skratta !
- Alva blir så lättad att hon måste skratta.
- Det hör ju till mitt eget fack, varför skulle jag då skratta !
- - Ska man skratta eller gråta ?
- Jag kan skratta åt det nu.
- Ingmar började skratta helt lågt för sig själv.
- Ditte kunde inte låta bli att skratta åt hans teatraliska min.
- När Majsan sa ja, skulle alla skratta åt henne.
- - Å, jag skratta, förstås.
- Gubben såg lite argt på henne, men hon fortsatte att skratta.
- Marianne höll på att skratta.
- ( Maffarna skratta, nicka och bocka, taga sina räfsor på axeln, korgen i handen och sätta sig i gång inåt skogen. )
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
