Så kan Skratta halvkvävt användas i en mening
- Det gladde henne så, att hon kunde skratta !
- utbrast han och ville skratta.
- Skratta !
- Hvad skratta ni åt pojkar ?
- skratta, och han blev " nervös ".
- Men grevinnan hade roligt, hon, och de flesta kunde inte låta bli att skratta, fast de nog tyckte, att det var synd om mamsell Marie.
- Är det inte så allvarligt kan han skratta till lite och ta dem på armen, som Britta gör med oss allihop när vi behöver det.
- Men härvid började pojken på att skratta mitt i ångesten.
- ( De skratta båda. )
- Det ryckte litet i läppen, som om han hade haft lust att skratta, men han svarade ganska sorgset :
- En icke schackspelare kan skratta därat, men det var så ; de lärde att värdera varandra.
- Sedan tyckte jag att jag hörde farmor skratta helt tyst för sej själv.
- Lär folk skratta åt skräcken, bröder clowner-envar efter sin metod.
- Och så, när de andra komma hem, så skall ni skratta och — — — — Ni vill väl inte sitta, och hålla kalas !
- - Doktorn kommer allt att skratta åt dig, Barbro, så länge han lever, därför att du kunde inbilla dig något sådant.
- ( Maffarna skratta, nicka och bocka, taga sina räfsor på axeln, korgen i handen och sätta sig i gång inåt skogen. )
- Vi skratta åt tant !
- Och småttingarna ta i ring kring dem, dansa och skratta.
- Ju mer man kan uppskatta humor i livet och skratta åt sig själv, desto mindre är behovet av förnyelse, och omvänt.
- Hon kunde till och med skratta åt att hon varit så barnslig.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
