Så kan Skratta fult användas i en mening
- avbröt Adam milt förebrående, det är fult att förtala sina kolleger.
- Folk vill skratta och ha roligt
- Detta leende var fult.
- Den väldige Melchior kunde inte heller göra annat än skratta.
- Den röda skyn var så vacker, och människolivet så fult och fattigt.
- Hennes oefterhärmliga ton gick alldeles förlorad för honom ; han var alltför naiv för att skratta.
- Hon började till och med skratta.
- Mormor måste rakt skratta åt Mirrans förslag.
- I kinderna sutto djupa skrattgropar, och han hade en bred mun att skratta med, och han kunde inte skratta nog åt all lustigheten.
- Alva blir så lättad att hon måste skratta.
- vill skratta.
- Jag vet inte hur jag bar mig åt, men jag knuffade undan människorna, som inte tänkte på annat än att skratta, och bröt mig ut.
- Hon sade de mest naiva saker med uppspärrade ögon och fick mig att skratta.
- Munnen var vriden på sned, som om han försökte skratta, men ur tinningen sipprade droppe efter droppe av hans blod.
- Men herrarna skratta redan åt henne i smyg, när de skåla med varandra vid punschen, och några håna henne öppet.
- Det var en naken kropp och ett fult huvud, duktigt utfört.
- Petra hörde sig själv skratta utan att veta vad hon skrattade åt.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
