Så kan Skrämde frodo användas i en mening
- - Jag skrämde er sist, sade han.
- Du skrämde oss vackert.
- Tanken på att hon vid den tiden redan skulle vara en gammal kvinna skrämde honom icke.
- Genom sin kritik skrämde han i onödan de anställda och de kringboende.
- Nej då, sade han, inte var det gästgivarn, som skrämde mig.
- Det var icke bara herr Markurells utseende och röst som skrämde honom.
- Hon greps av en aning om den sega långsintheten i hans karaktär, och den skrämde henne.
- - Varför skrämde du mig då ?
- Ett vitt undersökningsbord skrämde henne, gav henne en förkänsla av att vida större smärtor än dem hon nu hade, förestodo henne.
- Drönarna i Moskva skrämde upp Rysslands mäktigaste personer
- Jag visste inte, att det kunde finnas en högtidlighet, som skrämde, i en sådan brist på behärskning.
- Aven om en ny publik skrämde bort dem, skulle det inte märkas i kassorna.
- Han tänkte just, att denna natt ville han hålla sig tapper och inte bli rädd, då han fick se något, som riktigt skrämde honom.
- Den dumme karlens skrik och kringfarande skrämde våra hästar, så att flera ryttare avkastades och några durkade bort över ängarna.
- Cornelis visste, att hans hustru och de små barnen skulle få svälta ihjäl, om han förgicks, och den tanken skrämde väl vettet från honom. "
- - Skrämde jag fröken ?
- De kvalde henne, de skrämde henne.
- Jag hade sett redaktör Rudolf Wall på porträtt, och hans ansikte hade något viss bulldoggsaktigt som skrämde mig.
- Fan, vad du skrämde mig !
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
