Så kan Skamsen användas i en mening
- ( Skamsen. )
- Arvid Stjärnblom kände sig vid minnet av gårdagen litet skamsen över sitt tvära och korta sätt mot henne.
- Sekreteraren stod några ögonblick tyst ; därpå yttrade han i en skamsen ton som om han själv skämts över sina upprepningar :
- Han var rentav skamsen att gå in och visa dem, att han varken grät eller klagade.
- Dumma Svenskan blev allt mer förtretad och skamsen och höll med båda händerna om sin långa, bruna skjorta.
- Märkvärdig, upprepade flickan i en ton som var så modlös och skamsen att den kramade modershjärtat bittert.
- Vad hon lyckades åstadkomma var att göra fästmannen en smula snopen, Kurt djupt generad och sig själv skamsen.
- Ingmar var nu en smula skamsen över sin häftighet.
- - Inte vill jag gå, förrän jag har framfört mitt ärende, sade den främmande, men han såg skamsen och nedslagen ut.
- Först tänkte jag förstås på att neka, men jag var så skamsen och förvirrad, så jag kände på mig att jag inte kunde.
- Skamsen, men ännu mer förvånad, muttrade han :
- Tracbac kände sig skamsen och pinad som en man den där nödgas tala om sin hustrus otro med en utomstående.
- Hon såg ned och satte ut munnen med skamsen min, men svarade icke.
- skamsen, går.
- Så måste hon då gå till sist, skamsen, förvirrad, hjälplös.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
