Så kan Skamsen användas i en mening
- Han ser verkligen skamsen ut och hans ögon ser bedjande på mig.
- Tracbac kände sig skamsen och pinad som en man den där nödgas tala om sin hustrus otro med en utomstående.
- Han var rentav skamsen att gå in och visa dem, att han varken grät eller klagade.
- Så måste hon då gå till sist, skamsen, förvirrad, hjälplös.
- Skamsen som en hund kröp han upp i bädden.
- Sekreteraren stod några ögonblick tyst ; därpå yttrade han i en skamsen ton som om han själv skämts över sina upprepningar :
- Litet skamsen över flykten kände han sig nog, men på samma gång måste han erkänna, att det var längesedan maten hade smakat honom så bra.
- skamsen, går.
- Jag kände mig skamsen och svarade ingenting.
- Själsligen tycktes han inte plågas alltför mycket, han var orolig men inte förtvivlad, häpen mer än skamsen.
- Först tänkte jag förstås på att neka, men jag var så skamsen och förvirrad, så jag kände på mig att jag inte kunde.
- Arvid Stjärnblom kände sig vid minnet av gårdagen litet skamsen över sitt tvära och korta sätt mot henne.
- Då karlarna fortsatte att tala på detta sätt, blev Ingmar mycket skamsen, han tordes inte se på hustrun.
- Märkvärdig, upprepade flickan i en ton som var så modlös och skamsen att den kramade modershjärtat bittert.
- Han tittade ner i gräset och såg skamsen ut på något vis.
- Det frågade jag mig och mer förbryllad än skamsen föll jag på knä och åtlydde hans befallning.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
