Så kan Skamsen användas i en mening
- Han var rentav skamsen att gå in och visa dem, att han varken grät eller klagade.
- ( Skamsen. )
- Tracbac kände sig skamsen och pinad som en man den där nödgas tala om sin hustrus otro med en utomstående.
- Vad hon lyckades åstadkomma var att göra fästmannen en smula snopen, Kurt djupt generad och sig själv skamsen.
- Då pojken väl var mätt, kände han sig allt skamsen över att han hade kunnat äta något rått.
- brydd och skamsen.
- Det kommer mig att känna mig skamsen.
- Det frågade jag mig och mer förbryllad än skamsen föll jag på knä och åtlydde hans befallning.
- skamsen, går.
- Skamsen som en hund kröp han upp i bädden.
- Det var bara en enda gång under hela hennes uppväxttid, som han blev både förargad och skamsen för hennes skull.
- Sekreteraren stod några ögonblick tyst ; därpå yttrade han i en skamsen ton som om han själv skämts över sina upprepningar :
- Arvid Stjärnblom kände sig vid minnet av gårdagen litet skamsen över sitt tvära och korta sätt mot henne.
- Ingmar var nu en smula skamsen över sin häftighet.
- Märkvärdig, upprepade flickan i en ton som var så modlös och skamsen att den kramade modershjärtat bittert.
- Så måste hon då gå till sist, skamsen, förvirrad, hjälplös.
- Jag kände mig skamsen och svarade ingenting.
- Dumma Svenskan blev allt mer förtretad och skamsen och höll med båda händerna om sin långa, bruna skjorta.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
