Så kan Skamsen användas i en mening
- Pojken var så skamsen, att han inte sade ett ord, utan bara skyndade till kostallet för att söka efter tomten.
- – Jag kände mig ganska skamsen.
- Han tittade ner i gräset och såg skamsen ut på något vis.
- Skamsen som en hund kröp han upp i bädden.
- skamsen, går.
- Själsligen tycktes han inte plågas alltför mycket, han var orolig men inte förtvivlad, häpen mer än skamsen.
- Märkvärdig, upprepade flickan i en ton som var så modlös och skamsen att den kramade modershjärtat bittert.
- Så måste hon då gå till sist, skamsen, förvirrad, hjälplös.
- Han var rentav skamsen att gå in och visa dem, att han varken grät eller klagade.
- Men när hon satt där med huvudet böjt, tyckte hon skamsen att hon inte sökte den utan efter Angelas hjärtas hemlighet.
- - Inte vill jag gå, förrän jag har framfört mitt ärende, sade den främmande, men han såg skamsen och nedslagen ut.
- ( Skamsen. )
- Visst kunde han ringa Amanda och fråga hur hon mådde, men han kände sig fortfarande skamsen över det som hänt.
- Då pojken väl var mätt, kände han sig allt skamsen över att han hade kunnat äta något rått.
- Sekreteraren stod några ögonblick tyst ; därpå yttrade han i en skamsen ton som om han själv skämts över sina upprepningar :
- Vad hon lyckades åstadkomma var att göra fästmannen en smula snopen, Kurt djupt generad och sig själv skamsen.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
