Så kan Skälvande användas i en mening
- En skranglig och ömklig figur, skälvande och huttrande, inte mycket kropp just, inte mycket karl.
- Battiste stapplade upp och begynte med skälvande fingrar lösa knuten.
- Och han sänkte rösten till en skrovlig, skälvande viskning.
- Men ett annat skrik korsade hennes i den skälvande rymden.
- Var det kärleken : att glömma kläder och skam, allt oväsentligt, och naken och skälvande trycka sig in i en öppen famn ?
- sade herr Abel skälvande.
- Den buttre gubben drog med skälvande vedhuggarnävar bort duken.
- utropade han med skälvande röst.
- Hon var idel skälvande lidelse.
- Det var hennes skälvande hand, som skulle bort från hans arm.
- Och hon hade två stora tårar i ögonen, då hon fattade hans huvud mellan sina skälvande händer och benådade honom med ett sommarregn av kyssar.
- Ibland störtade han in till farmor och klängde upp i hennes knä, blinkande, skälvande, kippande efter andan.
- Det hördes ett skälvande dån därutifrån den andra världen, den soliga sommarvärlden utanför paradiset.
- Katkesförfattaren har kommit av sig, pennan har fallit ur hans skälvande hand.
- Han avbröt henne skälvande :
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
