Så kan Sinnet användas i en mening
- Kunna blott unga till sinnet vi vara, märka vi icke de flyende år, låt oss försöka i hjärtat bevara soliga minnen från barndomens vår.
- Jag undrar just vad han har i sinnet.
- Hustru min bad mig, att jag skulle ge honom fri, men jag hade satt mig i sinnet, att han skulle hit till Skansen.
- Fast Nordan biter rätt hårdt i skinnet, så är jag munter och glad till sinnet i vintertid, i vintertid.
- Med mig talar ingen af er om hvad ni har i sinnet — det syns bäst då något sådant som detta kan passera utan att jag har en aning.
- ty han hade satt sig i sinnet-utlät han sig halvt hörbart emellan de vackra tänderna-att köpa den bästa, som Paris har i hela sin omkrets.
- Men jag måste känna det, för att kunna utföra vad jag har i sinnet.
- Ett utstött folk med förtvivlan i sinnet.
- Han hade satt sig i sinnet, att han skulle tiga, ända tills hon själv kom tillbaka.
- I alla dessa växlingar tycker jag att sinnet, ja, hedern och äran skulle vara utsatta för många frestelser.
- En ljusning av det lugnaste leende drog genom sinnet på Tomas, det märktes knappt i hans slutna ansikte med den gammalkloka blicken.
- Har han månne ont i sinnet emot oss ? "
- Nu är fru Gunhild gammal och sinnet blir väl lugnt och kallt med åren.
- Äro de också i början kalla i sinnet, märka de med tiden de goda sidorna hos varann, och då glädjas de däråt och bli nöjda.
- Men nu har min friare satt sig i sinnet att kämpa med honom nästa morgon och driva bort honom.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
