Så kan Se löjlig användas i en mening
- Kanske funno de ändå Frideborg en liten aning löjlig.
- Hon som jag håller av stod för mig, hon gick förbi mig vissnad, undanskjuten, litet löjlig.
- Jag måste skratta, en så löjlig procession var det.
- - Men folk började finna honom löjlig, och det var endast de stackars biskopsfröknarna " som togo illa vid sig.
- Uppriktigt sagdt, så blir du bara löjlig på det !
- Ja, det skulle ha varit mig kärt att se honom, min bäste, ifall icke anledningen vore så förbålt löjlig.
- Löjlig ?
- Du ska känna på dig, att du är löjlig, att du är bedragen, men du ska aldrig få bevisen i händerna, för det får aldrig en äkta man !
- Du är löjlig, som tror att Leonies väl eller ve angår dig.
- — Det kan göra honom löjlig !
- Och tanken att fråga de jäktade snabbköpskassörskorna om vinråd är rent ut sagt löjlig !
- Den förgyllda bajadären var besynnerligt nog rädd att göra sig löjlig.
- Han kände sig sannerligen som ett vilsegånget barn och föreföll sig själv rätt löjlig i sin rädsla att aldrig hitta ut ur denna labyrint.
- Han fann henne en liten smula löjlig, utstyrd som hon var, bredvid den smärta unga skönheten Agda.
- Jag skulle inte vilja vara man åt en löjlig hustru !
- Över läpparna låg ett tjockt flin, han såg närmast löjlig ut.
- Mer än en Kång, har den djupaste visdom uppenbarat sig i en löjlig figur, i en munvig trashank. "
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
