Så kan Se frukta användas i en mening
- Men den njutningen är grov och banal emot jagmedvetandets förintelse - när man glider ut - och inga gudar vet att frukta.
- Nu först skulle min broder på allvar frukta för mitt hjärta.
- Han måste ju frukta, att han var på vägen mot vansinne.
- Som snön hade isat sig efter solbärgningen, behövde han icke frukta, att medarna skulle lämna några spår.
- Nej, vi skall inte frukta några spöken från våra inre.
- Du har därvid ingenting att frukta.
- Du är då åtminstone så rik som någon i häradet, och aldrig behöver du frukta för att bli utfattig. "
- Du behöfver inte frukta, att jag nå ' nsin ska ' svika dig...
- Låtom oss hellre frukta Gud än menniskor !
- sade Maria, som nu återkommit, låt oss icke frukta det värsta.
- Hon började frukta, att hon alls inte skulle få mod att tala.
- Nu behöfver ni inte frukta mer.
- Han tycktes frukta, att hon skulle kasta sig över fru Thea och slå henne.
- Hon hade ju ingen medtävlarinna att frukta, så länge hon var ensam med Adam i paradiset.
- Jag har aldrig fruktat någon förr, derför att lifvet var mig likgiltigt, men nu börjar jag frukta ?
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
