Så kan Sardoniskt leende användas i en mening
- De två som hade ägt sådana underbara saker betraktade varandra leende.
- Hon längtar efter vänliga ansikten och leende munnar.
- Av det sätt, varpå hon smög sig intill honom, och av hennes leende hade jag förstått, i vilket förhållande de stodo ull varandra.
- Och han stod och såg ned i mitt ansikte, leende som jag aldrig sett någon annan le, så varmt och klart som ett solsken.
- Märta stod framför honom med röd mun och leende ögon och kitt lade honom med ett grönt strå.
- – Jag vet att ni vill skicka hem mig, säger Sabalenka leende i segerintervjun på banan.
- Rösten sjönk, förstummades utan att rätt förstummas, liksom om den tyst glidit in i ett svagt, frågande leende.
- - Det blir varmare så, sade han med ett hastigt leende.
- Hon torkade sina tårar, och efter ett par minuter var hon sig åter lik, leende och käck.
- Betty ler sitt strålande leende.
- Ett leende av fruktansvärd vildhet besvarade från Birgers läppar den halvt framkastade vinken.
- Hon såg på honom, och skuggan av ett vemodigt leende drog över hennes ansikte.
- Borgmästarn klappade honom leende på axeln.
- Svartklädd, silverhårig med rödlätta kinder och ett fromt leende kring läppama, liknade han en gammal präst.
- ( Slår i ett glas och bjuder honom det leende. )
- Hon grep hans hand, tryckte den varmt, hon gav honom ett leende, en blick, hon sa : Vad hör jag ?
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
