Så kan Samvetskval användas i en mening
- Och nu började för mig en underlig tid av samvetskval och längtan.
- Hon anfölls av skärande samvetskval.
- Thomas hade alls ej känt några samvetskval, när han så lämnade henne kvar.
- - Samvetskval ?
- - Det är väl för att jag har samvetskval, sade Agda sakta.
- Han hade samvetskval för grågåsens skull och hade inte velat säga gåskarlen hur det hade gått, när han hade velat bota henne.
- Första dygnet drev Gösta omkring i skogen, jagad av samvetskval.
- Den förfärliga dockan med avslagen näsa hämnas genom grymma samvetskval.
- Somliga gissade att han rymt från Ryssland och nu höll på att förgås av samvetskval för att han ej stannat och gjort sin plikt.
- Det var hennes sista resignerade hälsning till arbetet för egen framtid, och han måste stålsätta sig däremot som mot ett samvetskval.
- Hur kan en rättskaffens man förtjäna sitt bröd i ett sådant yrke utan att känna samvetskval.
- hon hade säkert inga samvetskval, hon !
- Hon hade samvetskval och trodde att hon skulle kunna hjälpa Gusten.
- Vad skall det bliva av det barnet, avlat i samvetskval och klokenskap utan kärlek ?
- Det var inte samvetskval, det var inte någon straffdom, det var just jämnt ingenting.
- Jag tänkte, ser fru Ekenstedt, att han borde företa sig något stort och upplyftande för att komma ifrån sina samvetskval.
- De ha likväl ej förmått utplåna min skuld eller lindra mina samvetskval.
- Men Angela skälvde därför att hon nu med samvetskval tänkte på hur hon och Stanny en månskensnatt omfamnat varandra.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
