Så kan Plågor användas i en mening
- Inte var han rädd för plågor.
- Jag har inga plågor, inte på många år har jag känt mig så frisk.
- - Har du nu plågor ?
- Jag kunde inte lägga händerna på henne och stilla hennes plågor.
- Han har svåra plågor, och emellanåt yrar han.
- O korsets död - plågor, blodsvett, oändliga kval !
- Lesage gjorde en djup bugning ; von Hancken besvarade den med en styvhet, som plågor och värdighet gemensamt orsakade.
- Har bror svåra plågor ?
- Därefter spredo sig munkarne över svedjelandet för att rädda hednasjälar och lindra plågor.
- Hon stöter dem ifrån sig, springer upp, håller sig under bröstet med tecken till plågor och störtar in i sitt rum igen.
- Om det, åter, icke är ett brott, så tjäna alla dessa frågor och plågor till ingenting.
- Kanske att han skulle glömma bort sina plågor, om han kom ut bland folk.
- Hon stod en stund och trampade på samma fläck, kastade sig av och an med kroppen som om hon haft plågor.
- inföll rösten med ett ännu mer väsande ljud, " hör du fångvaktarne, som komma för att avhämta dig till plågor ?
- Sedan vi jämrat oss mätta över detta, började Tomson skildra sina plågor.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
