Så kan Ovänligt användas i en mening
- Herr Joakim Nickolson sade då, med en hemsk åtbörd, men icke ovänligt och utan försagdhet : " vi känna ju varann ?
- - Du kommer för tidigt, sade han ovänligt.
- Ytterst kallt och ovänligt tog han emot den unge vandraren.
- Och man svarar helt ovänligt, att man mår alldeles bra, men att man förvånar sig över att han ännu kommer hit för att beklaga sig.
- Elin, det förvånar mig, hur du kan vilja yttra dig så ovänligt !
- Hon rusade upp och ryckte nästan ovänligt till sig kängorna.
- Fru Markurell sköt honom sakta ifrån sig, dock icke ovänligt.
- Flickan med den vita mössan släppte in mig ; Mikael kom ut i tamburen, betraktade mig ovänligt och frågade, vad jag ville.
- Den främmandes blick flackade ett ögonblick runt gården, så sade hon ovänligt :
- Mina tysta men oavbrutna omsorger stöttes ej mera ovänligt tillbaka.
- Tvärtom, onkel såg nästan ovänligt glad ut.
- minns att han ilsknade till och gav ett ovänligt svar, eftersom K-E.K.
- Att visa honom ett ovänligt ansikte, det är en svår konst, och därför satte jag mig på hästen och flydde.
- De fällde aldrig ett ovänligt ord varken till varandra eller till den lägsta av de syriska tjänarna.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
