Så kan Ovänligt användas i en mening
- Herr Joakim Nickolson sade då, med en hemsk åtbörd, men icke ovänligt och utan försagdhet : " vi känna ju varann ?
- Jag var rädd för att Birgit skulle mottaga mig ovänligt, och det har hon gjort.
- Att visa honom ett ovänligt ansikte, det är en svår konst, och därför satte jag mig på hästen och flydde.
- Mina tysta men oavbrutna omsorger stöttes ej mera ovänligt tillbaka.
- Ovänligt stötte hon till honom i bröstet.
- Det föll icke gärna någon in att säga ett ovänligt ord till Axel Möller.
- Han gick och såg ned medan han talade, det hade slagit sig ett veck i pannan och ansiktet hade fått ett ovänligt uttryck, som gjorde det fult.
- Elin, det förvånar mig, hur du kan vilja yttra dig så ovänligt !
- Tvärtom, onkel såg nästan ovänligt glad ut.
- - Du kommer för tidigt, sade han ovänligt.
- Den främmandes blick flackade ett ögonblick runt gården, så sade hon ovänligt :
- Flickan med den vita mössan släppte in mig ; Mikael kom ut i tamburen, betraktade mig ovänligt och frågade, vad jag ville.
- Och man svarar helt ovänligt, att man mår alldeles bra, men att man förvånar sig över att han ännu kommer hit för att beklaga sig.
- Fru Markurell sköt honom sakta ifrån sig, dock icke ovänligt.
- Hon sade det där så pass ovänligt, att allesammans märkte det och såg på henne förvånade och ogillande.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
