Så kan Ovänligt användas i en mening
- Herr Joakim Nickolson sade då, med en hemsk åtbörd, men icke ovänligt och utan försagdhet : " vi känna ju varann ?
- De ska enligt anmälan ha bemötts av ovänligt, respektlöst samt vid ett tillfälle hårdhänt bemötande av nattpersonalen.
- Seså, bläng nu inte så der ovänligt på mig, utan gif mig ett handslag i stället.
- Asplund minns också psykiatern Loma Feigenberg på Radiumhemmet med » det går lika fort att säga ett vänligt ord som ett ovänligt «.
- Jag var rädd för att Birgit skulle mottaga mig ovänligt, och det har hon gjort.
- Fru Markurell sköt honom sakta ifrån sig, dock icke ovänligt.
- Elin, det förvånar mig, hur du kan vilja yttra dig så ovänligt !
- Att visa honom ett ovänligt ansikte, det är en svår konst, och därför satte jag mig på hästen och flydde.
- Ovänligt stötte hon till honom i bröstet.
- Jag måste resa i övermorgon och det kunde se ovänligt ut.
- Mina tysta men oavbrutna omsorger stöttes ej mera ovänligt tillbaka.
- minns att han ilsknade till och gav ett ovänligt svar, eftersom K-E.K.
- - Du kommer för tidigt, sade han ovänligt.
- Och man svarar helt ovänligt, att man mår alldeles bra, men att man förvånar sig över att han ännu kommer hit för att beklaga sig.
- Tvärtom, onkel såg nästan ovänligt glad ut.
- Hon rusade upp och ryckte nästan ovänligt till sig kängorna.
- Hon sade det där så pass ovänligt, att allesammans märkte det och såg på henne förvånade och ogillande.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
