Så kan Ovänligt användas i en mening
- Asplund minns också psykiatern Loma Feigenberg på Radiumhemmet med » det går lika fort att säga ett vänligt ord som ett ovänligt «.
- Ytterst kallt och ovänligt tog han emot den unge vandraren.
- Att visa honom ett ovänligt ansikte, det är en svår konst, och därför satte jag mig på hästen och flydde.
- Den främmandes blick flackade ett ögonblick runt gården, så sade hon ovänligt :
- - Du kommer för tidigt, sade han ovänligt.
- De fällde aldrig ett ovänligt ord varken till varandra eller till den lägsta av de syriska tjänarna.
- De ska enligt anmälan ha bemötts av ovänligt, respektlöst samt vid ett tillfälle hårdhänt bemötande av nattpersonalen.
- Hon sade det där så pass ovänligt, att allesammans märkte det och såg på henne förvånade och ogillande.
- Elin, det förvånar mig, hur du kan vilja yttra dig så ovänligt !
- Och aldrig har det ännu mellan Magnus och mig fallit ett ovänligt ord.
- Herr Joakim Nickolson sade då, med en hemsk åtbörd, men icke ovänligt och utan försagdhet : " vi känna ju varann ?
- Flickan med den vita mössan släppte in mig ; Mikael kom ut i tamburen, betraktade mig ovänligt och frågade, vad jag ville.
- Jag var rädd för att Birgit skulle mottaga mig ovänligt, och det har hon gjort.
- Ovänligt stötte hon till honom i bröstet.
- Fru Markurell sköt honom sakta ifrån sig, dock icke ovänligt.
- Och man svarar helt ovänligt, att man mår alldeles bra, men att man förvånar sig över att han ännu kommer hit för att beklaga sig.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
