Så kan Ovänligt användas i en mening
- Elin, det förvånar mig, hur du kan vilja yttra dig så ovänligt !
- En ovänligt sinnad makt som spanar på oss från rymden och skaffar sig ett övertag.
- Herr Joakim Nickolson sade då, med en hemsk åtbörd, men icke ovänligt och utan försagdhet : " vi känna ju varann ?
- Den främmandes blick flackade ett ögonblick runt gården, så sade hon ovänligt :
- Seså, bläng nu inte så der ovänligt på mig, utan gif mig ett handslag i stället.
- " Det skulle se ovänligt ut att avslå ", återtog familjefadern efter en paus.
- Jag måste resa i övermorgon och det kunde se ovänligt ut.
- Tvärtom, onkel såg nästan ovänligt glad ut.
- Han gick och såg ned medan han talade, det hade slagit sig ett veck i pannan och ansiktet hade fått ett ovänligt uttryck, som gjorde det fult.
- Att visa honom ett ovänligt ansikte, det är en svår konst, och därför satte jag mig på hästen och flydde.
- Och man svarar helt ovänligt, att man mår alldeles bra, men att man förvånar sig över att han ännu kommer hit för att beklaga sig.
- - Du kommer för tidigt, sade han ovänligt.
- Fru Markurell sköt honom sakta ifrån sig, dock icke ovänligt.
- Jag var rädd för att Birgit skulle mottaga mig ovänligt, och det har hon gjort.
- Asplund minns också psykiatern Loma Feigenberg på Radiumhemmet med » det går lika fort att säga ett vänligt ord som ett ovänligt «.
- sade husbonden ovänligt.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
