Så kan Ovänligt användas i en mening
- minns att han ilsknade till och gav ett ovänligt svar, eftersom K-E.K.
- Och man svarar helt ovänligt, att man mår alldeles bra, men att man förvånar sig över att han ännu kommer hit för att beklaga sig.
- Att visa honom ett ovänligt ansikte, det är en svår konst, och därför satte jag mig på hästen och flydde.
- Det föll icke gärna någon in att säga ett ovänligt ord till Axel Möller.
- Ytterst kallt och ovänligt tog han emot den unge vandraren.
- De ska enligt anmälan ha bemötts av ovänligt, respektlöst samt vid ett tillfälle hårdhänt bemötande av nattpersonalen.
- Fru Markurell sköt honom sakta ifrån sig, dock icke ovänligt.
- Han gick och såg ned medan han talade, det hade slagit sig ett veck i pannan och ansiktet hade fått ett ovänligt uttryck, som gjorde det fult.
- De fällde aldrig ett ovänligt ord varken till varandra eller till den lägsta av de syriska tjänarna.
- Elin, det förvånar mig, hur du kan vilja yttra dig så ovänligt !
- Hon sade det där så pass ovänligt, att allesammans märkte det och såg på henne förvånade och ogillande.
- Mina tysta men oavbrutna omsorger stöttes ej mera ovänligt tillbaka.
- Seså, bläng nu inte så der ovänligt på mig, utan gif mig ett handslag i stället.
- Herr Joakim Nickolson sade då, med en hemsk åtbörd, men icke ovänligt och utan försagdhet : " vi känna ju varann ?
- Den främmandes blick flackade ett ögonblick runt gården, så sade hon ovänligt :
- Hon rusade upp och ryckte nästan ovänligt till sig kängorna.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
