Så kan Oupphörligt användas i en mening
- - Petra, sade han oupphörligt.
- Oupphörligt tyckte hon sig höra arrendatorns steg utanför, och hon sprang till fönstret.
- Ärmarna släpade på marken, och yr av kärlek och medgång, såg hon upp mot Valdemar och svarade oupphörligt :
- Han kunde den nästan utantill, men han läste i den oupphörligt ändå.
- Men i det här brevet förekommer sådant oupphörligt och på ett sätt som alldeles osökt infogar sig i sammanhanget.
- Man kommer ju oupphörligt i en massa situationer, där man efter sitt samvete måste avgöra vad som är rätt att göra eller inte.
- Varför känner jag då oupphörligt på min dörr ?
- Inga skördar skulle annars någonsin hinna mogna på fälten, fiender och avundsjuka grannar skulle oupphörligt röva eller förstöra dem.
- Att man kunde få svar av honom så det bet var säkert, och han läste oupphörligt allt han hann och kunde komma över.
- Skalden är han rädd för, och Döddoktorn tyr han sig till, mellan dessa båda irrar hans blickar oupphörligt.
- Förnuftet slog oupphörligt ned i henne, dämpande hennes glädje.
- Hon bet sig oupphörligt i sin fasta lilla underläpp.
- Oupphörligt kom han tillbaka till detta.
- När han öppnade det, såg han nere på gatan en liten man, som oupphörligt vinkade åt honom.
- med Sandberg, som oupphörligt bugar sig och försöker komma undan ).
- Med klara, nästan lågade ögon såg han oupphörligt på den kedja och medaljong, som Constantin framtagit och visat honom.
- Oupphörligt kommo de till dörren och frågade, ty han hade vant sig att.tyda ljusets gång på väggstockarna lika säkert som på en solvisare.
- Men Ingrids ögon irrade oupphörligt bort till.Folke, just därför att han var så olik henne själv och alla de andra.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
