Synonym till Orörlig

Så kan Orörlig användas i en mening

• Marianne låg orörlig på kuddarna, nykammad och med det fjunfina håret lätt skuggande pannan.
• Hon låg orörlig på marken.
• På gatan låg den ena busen orörlig, och den andra stod och hötte med nävarna.
• Som en sten sjönk han ner och lag orörlig i Simons armar.
• Ej eller förlorar reteligheten något af denna slags retelse, hvilken dock sker af gift, som gör den delen näftan orörlig, som det vidkommit.
• Ingmar stod kvar orörlig, som om han inte hade varit en människa, utan en bild.
• Fru Ingeborg förblev en stund orörlig, huvudet sänkt, munnen pressad mot knogarna.
• Man kunde ha tagit henne för en antik staty, så skön, så marmorvit, så orörlig var hon.
• Själv sov konungen redan orörlig, utan en tanke på brev och hotelser.
• Men jag stod orörlig.
• Hon stod orörlig kvar vid fönstret och betraktade honom, det slog sig två fina veck mellan ögonbrynen, som det alltid gjorde när hon blev ond.
• Några röda dahlior, som stodo i en vas på toalettbordet, bildade en röd, orörlig fläck i spegeln.
• Han satte sig i det svarta soffhörnet, och där satt han alldeles orörlig och bara stirrade framför sig.
• Anna står en stund stel, orörlig.
• Men flickan satt orörlig på Träskens kramlåda, händerna knäppta kring knäna, blicken oavlåtligt riktad mot storstugans fönster.
• Simon satt kvar, tung och orörlig, vågade knappast andas.
• Men hon stod där orörlig.
• Han blev stående orörlig till dess att arbetaren släppte sitt tag.
• En så lång stund stod han sedan orörlig och tyst, att trälarna varken förr eller sedan hade sett honom försjunken i så djupa tankar.

Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.

Mer om ordet

Betydelse

Böjningar