Så kan Onkel användas i en mening
- Men Sara knäppte händerna över korten, sträckte fram huvudet och betraktade onkel med en öm, beslöjad blick.
- Han lade sig på soffan, onkel Leonards soffa.
- Men finner du det obehagligt att ge dem respass, så skall jag be onkel själv
- Var gör onkel av sina pengar ?
- Onkel ville icke se liket, förrän onkel blev i tillfälle att begrava det och gjuta den där reserverade tårskvätten, onkel talade om.
- Och om Blenda hade de talat - talat hur som helst - därför att därför att hennes mor var sköna Mimmi, som onkel och han den andres far
- Onkel, som är så ombytlig.
- Och vilken onkel Leonard !
- Onkel vill helst prata själv.
- - Lilla, söta onkel, jag törs inte.
- Onkel tänker i morgon upprätta - eller vad det heter - sitt testamente
- Men han slog dövörat till, ville icke ens höra talas om sin onkel och sin förre kompanjon.
- Onkel P. ; det är en god gubbe, men han har sömnsjukan.
- Nej, kära onkel, allt prästerligt sunt förnuft till trots torde onkel vara en död man, ett spöke.
- Ja, onkel Siedel må tro, att det är åt fanders med de Hylteniuska affärerna !
- - Om till exempel onkel skulle vilja gifta bort dig ?
- Jag begriper icke, sade onkel P. i det han bröt litet på finska, vad fan kommer åt mig sedan någon tid.
- Onkel Julius brister i pietet mot de döda.
- Det var sent en kväll : onkel hade druckit försvarligt.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
