Så kan Ond riddare användas i en mening
- Du får inte bli ond på mig för vad jag nu säger, men jag tänkte, att du, som är, som är...
- Ett glatt sorl blev det enda svaret, ty alla visste gott, att en dylik okänd riddare brukade höra till leken, och ingen tog det så noga.
- Och det var ond kvinnosed att lasta, där man själv varit med om att locka.
- Jag är väl ingen riddare, fast eder synes så : jag är den stackars Näcken i böljorna de blå, i forsar och stridande strömmar.
- Och en annan, som alltid gjorde narr av mig, men som blev så ond och häftig och föll i krampgråt en gång då jag gjorde narr av henne...
- att... Två hov har landet inte råd att hålla, säger han, och mina utländska riddare vill han ha ur riket.
- - Ja, jag ska inte vara ond på dig.
- utropade rösten, lever ni ännu, herr riddare ?
- Han hade blivit så ond på storken, att han riktigt satt och fnyste.
- Seså, var inte ond på Oskar nu !
- För guds skull bliv inte ond.
- Gubben var inte ond nu längre, och då hans barn redan hade visat, att de kunde sina stycken, så flög skälmen i honom.
- Jo, hon blev ond.
- Hon var ond, och hon var god.
- - Nu är du ond på mig, viskade hon.
- Ni är besatt av en ond ande.
- Triumferande som en ung, hopbitet ond blåkullahäxa på sin kvast, red hon på vad hon kallade " min sorg ".
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
