Så kan Ohyggligt användas i en mening
- En noggrann iakttagare skulle till och med mellan Vickbergs tunna, vitblå läppar kunnat se skymten av en röd, ohyggligt vanvördig tungspets.
- Det var så ohyggligt med detta känslolösa lugn.
- Du skygger kanske litet till vid detta namn, som förekommer dig ohyggligt.
- Det är ju riktigt ohyggligt.
- Det är ohyggligt, ohyggligt, ohyggligt.
- Men är slöjan färdig, goda, ohyggligt otrefliga, praktiska hjälpreda ?
- Han nickade emot Constantin ohyggligt, hemskt, likasom trädde han upp sitt huvud ur graven.
- " Ja, men hon är ohyggligt kokett, jag skulle bli ursinnig om min hustru uppträdde med en sådan uppvaktning av beundrare. "
- Det var tungt och bedrövligt ute, men rent ohyggligt var det att sitta i den kvava stugan och höra på detta köpslående.
- Hon var rädd, ohyggligt rädd.
- Icke ett ord yttrades, men hela staden visste att någonting ohyggligt inträffat, någonting så djupt omoraliskt att det nästan var löjligt.
- Och ändå var det ett grundligt, ohyggligt misslyckande på ett annat och större sätt.
- men-ohyggligt !
- Det är ju bara det-det är bara det enda-som plågar mig-ohyggligt- Han avbröt-om man nu över huvud taget kan avbryta
- Tre Kronors tränare brukar få ohyggligt mycket skäll om det går dåligt för laget.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
