Så kan Odiles gestalt användas i en mening
- Hennes raka gestalt, som så mycket påminde om deras mors, rörde sig framåt med glad hast.
- Hennes sköna gestalt förde sig storartat, under det hon kom, och hennes ansikte syntes nästan så upplivat, som en förklarads.
- Martin såg framför sig en ung och vek gestalt, ett stort mörkt hår, ett fint och regelmässigt ansikte.
- Det såg ut som om Constantin med falkblickar mättade sig vid åsynen av Ruonvilles sammanfallande, försjunkande, mot golvet tynande gestalt.
- Lutad mot stuguväggen stod en skrämmande skepnad, en hög gestalt, liknande en man svept i grå päls och med en stor, uddig krona full av snö.
- Hans förtorkade gestalt blev huvudet högre och han smånickade så innerligt förnöjt, när han hade låst kyrkdörren bakom sig.
- Han hade tyckt sig omfamna Petras gestalt.
- Arbetaren skrattade trotsigt, och i det han steg tillbaka, rätade han ut sin böjda gestalt, och fyllde dörröppningen.
- Hans gestalt nästan skakade.
- Och nu sag Gertrud en gestalt stå på toppen till just den kullen.
- Då smög sig en gestalt intill honom och en arm lade sig smekande kring hans hals.
- Han tyckte sig, med ett visst nöje, förmärka, att hennes huvud stundom vacklade, och att hon ej höll sin gestalt fullkomligt väl på hästen.
- Han mötte därinne en gestalt, som, långt ifrån att vara sjuk, bar kinder med helt nya blommor.
- I detta virrvarr kunde Alexandras gestalt nätt och jämnt urskiljas.
- Mordbegäret hade aldrig fått någon fast gestalt inom honom, det hade endast varit längtan och dimmiga syner.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
