Så kan Misstrogen användas i en mening
- Däremot märkte han, att soldaterna hälsat honom med hemsk tystnad, och olyckorna hade gjort honom misstrogen till och med mot sina närmaste.
- Och som den kloka människa hon var, satt hon där hela tiden misstrogen och rädd för att den andra skulle lura i henne något, som inte var sant.
- tänkte Benno Levins dotter, alltid misstrogen mot det, som icke växte fast i verkligheten.
- Ingmar blev alldeles röd, han smålog ett ögonblick av förnöjelse, men blev genast åter allvarlig och misstrogen.
- Du har blivit misstrogen mot oss.
- Adeles nya publik var icke misstrogen och förstod sig icke på dessa hysteriska scener.
- Jag förstår inte hur du blifvit så misstrogen.
- Karin slog upp ögonlocken och gav honom en misstrogen blick.
- Just det, att du är så fasligt häftig och misstrogen, gör att man känner sig skygg.
- Ni kanske kunde ha haft mer te å tala om, ifall inte Kattrina hade vart så misstrogen.
- Hon var envis och misstrogen, hon som han.
- Inte så, att hon blev sömnig, men hon blev mindre misstrogen, mindre granntyckt.
- Han var en lärd man och en misstrogen man.
- Hon var vit i ansiktet och stirrade, som arrendatorn tyckte, med ett uttryck av misstrogen förvåning på Agda.
- Hon, Petra, hade varit för räddhågad, alltför misstrogen mot sina egna krafter.
- Då blev han misstrogen och hatfull mot sina forna vänner, och en morgon smög han sig bort före de andra.
- Hans såg misstrogen ut.
- En människa som inte vill ha pengar - och som ändå inte ville göra honom något ont - han blev misstrogen - men hon såg snäll ut.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
