Så kan Menigheten användas i en mening
- Gregorius hör till de präster som alltid ha haft menigheten för sig och som följd därav ämbetsbröderna emot sig.
- - Att begynna med gå vi fram till kyrkan och tala vid menigheten, sade han med sin klagande röst.
- Han trängde sig in bland menigheten, utan att låta sig hejda.
- Han var så snål, att han gick in i sakristian till prästen och befallde honom att i söcken gå med träskor liksom menigheten
- Sådan är nämligen menigheten, att den icke låter sig ledas rätt långt med blott tomma ord.
- Det var bara trollpackan, som hade förvänt synen på menigheten.
- Många av menigheten skyndade också till, när de upptäckte det mäktiga husbondfolket på tornet.
- Som oftast samlade sig menigheten på kyrkobacken kring denne och åhörde vad han hade att säga om dagens tilldragelser.
- Det var något annat, som menigheten redan en stund väntat på och som nu hälsades med stormlikt växande bifall.
- Rektor lät då sitt tunga huvud sjunka, i det han mumlade någonting om " onda tungor " och " förargelse i menigheten ".
- Hon böjde sig ut över menigheten och höll upp Valdemars lilla lätta sköld.
- Jag var gömd bland menigheten den natten vid domareringen, då du signade alla omkring dig, men jag kände att det icke var för mig du talade.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
