Så kan Markurell användas i en mening
- Herr Markurell varken hindrade eller uppmuntrade henne.
- mumlade fru Markurell och slet i korsettens band.
- Herr Markurell vände sig mot sina vänner.
- Herr Markurell, intvålad, orörlig, blundande - han tyckte inte om att se knivar-svarade :
- Två hundra år senare stod slottet under tak och han sade : Markurell !
- Markurell, sade han, man ska inte försöka muta den stora massan.
- Med ansiktet begravet i bolstren brast herr Markurell i gråt, en naturlig följd av så många vaknätter.
- I själva verket hade herr Markurell aldrig ett ögonblick haft en tanke på skilsmässa, och han skulle troligen aldrig få en så fantastisk tanke.
- Kanske var det fältkamrer Barfoths son, densamme som en viss i övrigt okänd Markurell störtat från domkyrkotornets tinnar.
- upprepade Markurell med stark betoning på sista ordet.
- Lyckligtvis ringde telefonen och herr Markurell störtade fram och ryckte till sig luren.
- Besynnerligt men alls icke underligt, skulle herr Markurell ha sagt.
- Herr Markurell kände sig naturligtvis på intet sätt tröstad.
- Nej, hon aktar sig för det, mumlade herr Markurell.
- Herr Markurell störtade fram och räckte den gamla damen handen.
- Den ledsne herr Markurell var inte behagligare än den förtjuste Markurell.
- Den är väl inte det, mumlade fru Markurell och rodnade häftigt.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
