Så kan Markurell användas i en mening
- Fru Markurell nickade ett stumt bifall.
- Ty herr Markurell var på en gång Wadköpings hopp och dess skräck.
- Jag ska tala med herr Markurell.
- Äntligen bröt fru Markurell sin tystnads insegel och yttrade med dov men välljudande stämma :
- Hetsa inte upp sig, bad herr Markurell och klappade henne på skuldran.
- Fru Markurell följde icke modets växlingar och än mindre ödslade hon några finurliga tankar på färgsammansättning och snitt.
- Herr Markurell stannade framför de Lorcheska huset vid Stortorget, band märren vid en lyktstolpe och gick att uppsöka häradshövdingen.
- Fru Markurell.
- Fru Markurell väntade i kabinettet, stående.
- Det hade varit någonting för dig, stackars lilla Markurell, att gå omkring och yvas över.
- Herr Markurell såg sig omkring.
- skrek herr Markurell men lugnade sig genast.
- Herr Markurell stod på Berget och vid hans fötter låg Wadköping, den fagra, frejdade, vördnadsvärda domkyrkostaden.
- Herr Markurell, ruvande sin smärta på högen av spillror, hälsade honom sägande :
- Käre Markurell, jag sa dig i morse att du skulle akta dig.
- En och annan wadköpingsbo skulle antagligen ha varit mera välbärgad, om icke herr Markurell funnits.
- Herr Markurell nöjde sig med att föra väsen.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
