Så kan Långsamt användas i en mening
- Det blev en utomordentligt väl ordnad, långsamt marterande kvävning, som måste sluta på åsyftat sätt.
- ( Klockan slår tolf, långsamt och tydligt. )
- Det började med trumpet putande läppar som långsamt smalnade och drogs ut på längden.
- Ur sin ficka tog kvinnan fram en medaljong på en kedja och lät den långsamt dingla i luften.
- Långsamt drar hon sig inåt rummet och sätter sig i fönstersmygen vid det östra fönstret vars lucka är tillskruvad.
- Allt skedde försiktigt och långsamt, man kunde knappast tala om våld.
- Kära mor Akka, flyg långsamt här, så att jag får se på bondhustrurna !
- Huvudet sjönk slappt bakut och ögonen slöto sig långsamt.
- Flickorna rörde sig långsamt, sträckte sig bakåt med armarna i en ram kring blommande ansikten.
- Och långsamt, tigande, började hon lösa upp sina kläder.
- Men arbetet går långsamt, och som vanligt tycks en del av problemet vara av ekonomisk natur.
- En tvär och trumpen bifallsnick gick långsamt laget runt.
- Efter det har sprinterstjärnan rehabat och skyndat långsamt för att bli tävlingsklar till SM i Söderhamn som avgörs i helgen.
- Svajigt spatserar hon långsamt fram, småsjunger för sig själv, anar ingen fara.
- Det förtröt mig, arbetsgivaren, ty arbetet gick långsamt ; och jag bannade honom.
- Du kan behöva sluta långsamt med dem.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
