Så kan Lurande användas i en mening
- Och där han satt, kröpo nätterna omkring hans ben, strykrädda och lurande som djur.
- Dess steg hördes icke, men hon förnam dem i sitt hjärta, lurande, krypande som om de ville trampa ned henne.
- All världen som omgav henne var fylld av lurande skuggor.
- Alltjämt satt juden Jacob Levin där och väntade lurande på sitt rov.
- Den slöa blicken, lurande under glittret och ögonens blanka leenden, och de där fingrarna.
- Den ensamme mannen böjde sig framåt likt ett lurande djur, men han kunde icke uppfatta ett ord av vad som sades.
- På hyllan över den öppna spiseln såg jag ett kineshuvud av porslin, otympligt stort, med sneda, lurande ögon och hårpiska.
- Nästa natt kändes det redan lugnare, nästa natt fanns det icke så många faror lurande i mörkret.
- Hon slog med handen åt byn och såg på honom med uppsluppen skadeglädje, lurande på vad intryck hennes ord skulle göra.
- Kanske var också hon verkligen dödssJ uk och gäckades med döden, lurande honom, som Hans själv hade gjort.
- Adele gav honom en lurande blick.
- Det är de listiga och lurande och alla, som ha ögonen på folkungaarvet.
- Det ligger alltid en lurande känsla av fara gömd i barnens lekar här ute.
- Dag efter dag sprängde han fram över prärien som en blixt undan ständigt lurande faror.
- Tysta, bleka, med hatets svarta ögon spända i varandra, färdiga till språng som lurande kattor - får jag inte ha vilken Hundfia ja vill ?
- Han avskydde rummet, de där tvetydiga unga männen, det koketta lampljuset, Bell von Wendens lurande blick nyss.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
