Så kan Ljuvligt användas i en mening
- Det blev med ens det allra vackraste väder : varmt, stilla och ljuvligt.
- Min bleka vän, döden befriaren, hade aldrig varit med om något så ljuvligt.
- Jag ofta lyssnat till ljuvligt sus, då grät mitt hjärta i glädjerus.
- Gräset var grönt, å, gräset var grönt och ljuvligt att stiga på.
- De förseddes med inskrifter sådana som : " När konungens ansikte är ljuvligt, det är livet ; och hans ynnest är som ett aftonregn. "
- Den var så ljuvligt sorglig.
- Ljuvligt är att möta sin flicka, ljuvligast då skymningen vilar över nejden.
- Det var så ljust, så vackert, så ljuvligt, det han menade.
- Där var så vackert och ljuvligt, att hennes ängslan minskades.
- Nu syntes det honom gott och ljuvligt att ligga död på havets botten.
- Han minns det bara som något oändligt ljuvt - där var det hela tiden lika ljuvligt som här i flickans famn.
- Hon masserade den och det var ljuvligt skönt.
- Solen sken ljuvligt, gräset var vått av dagg, och luften var så frisk, så att det kunna inga ord beskriva.
- Han tyckte det var så ljuvligt att somna och vakna vid böljornas skvalpande, och det lilla huset var byggt vid havet.
- Nå, din lilla hora, hade du det lika ljuvligt som din bålde lägersman där i ödestugan ?
- Felix hade aldrig ätit och druckit något så ljuvligt gott.
- Inte visste hon vad som kunde räknas som en god predikan, men - det kunde hon svära på - något så ljuvligt hade hon aldrig hört.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
