Så kan Ljuvligt användas i en mening
- Du fattar den heliga ordningens tyglar och far med färgblänkande hjul upp på lagstadgad väg, ett ljuvligt förebud åt den härliga Sûrya.
- Ingmar hade aldrig kunnat tro, att det skulle kännas så ljuvligt att åter vara bland människor.
- Nå, din lilla hora, hade du det lika ljuvligt som din bålde lägersman där i ödestugan ?
- Han tänkte, att det skulle vara ljuvligt att få bädda henne en bädd, som var kall och fin och glatt.
- Det var gott att bli omhägnad, det var ljuvligt att inte behöva vilja.
- Spegla ljuvligt din mildhets stjärna i det stål, som vår panna kröner, faderlösa och arma att värna !
- All min oro har nu ljuvligt somnat in, och en röst ropar för mitt öra : si mina barn !
- Han minns det bara som något oändligt ljuvt - där var det hela tiden lika ljuvligt som här i flickans famn.
- Det var ändå ljuvligt, att denna oron var stillad.
- Nu syntes det honom gott och ljuvligt att ligga död på havets botten.
- Ja, det var ljuvligt och gott i skogsbacken, det var det, så inte kunde man undra på att träden kände sig glada och lyckliga.
- I vår tid, politiskt mörk och inskränkt, är det ljuvligt.
- Den var så ljuvligt sorglig.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
