Så kan Ljuvligt användas i en mening
- Matkorgar i det gröna varenda solig vilodag, dans om kvällarna och hemfärd om nätterna tillsammans, ljuvligt trötta och brännande heta.
- Ingmar hade aldrig kunnat tro, att det skulle kännas så ljuvligt att åter vara bland människor.
- De förseddes med inskrifter sådana som : " När konungens ansikte är ljuvligt, det är livet ; och hans ynnest är som ett aftonregn. "
- Gräset var grönt, å, gräset var grönt och ljuvligt att stiga på.
- Inte visste hon vad som kunde räknas som en god predikan, men - det kunde hon svära på - något så ljuvligt hade hon aldrig hört.
- Han sträckte sig mot den som mot en ljuvligt svalkande dryck han skulle kunna dricka sig otörstig av.
- Min bleka vän, döden befriaren, hade aldrig varit med om något så ljuvligt.
- Ljuvligt att möta sin flicka, ljuvligast då skymningen vilar över nejden. "
- Hennes fingrar snärjdes så ljuvligt i hans hår, att hon icke förmådde lyfta händerna för att skydda sitt huvud.
- Han har kommit att se på Gertrud och blir nu som alltid förstummad av det häpnadsväckande i att något så ljuvligt och vackert ska bli hans.
- Felix hade aldrig ätit och druckit något så ljuvligt gott.
- Det var små flockar av änglar, som, ljuvligt sjungande och liksom sökande, flög fram och åter över den vida slätten.
- Han tänkte, att det skulle vara ljuvligt att få bädda henne en bädd, som var kall och fin och glatt.
- Ett ljuvligt glidande utan nagot skrämmande djup som hotade att uppsluka en.
- Det var ändå ljuvligt, att denna oron var stillad.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
