Så kan Ljuvligt användas i en mening
- Ljuvligt att möta sin flicka, ljuvligast då skymningen vilar över nejden. "
- Den var så ljuvligt sorglig.
- Gunhild kom in i ett svalt och ljuvligt mörker.
- Han minns det bara som något oändligt ljuvt - där var det hela tiden lika ljuvligt som här i flickans famn.
- Han har kommit att se på Gertrud och blir nu som alltid förstummad av det häpnadsväckande i att något så ljuvligt och vackert ska bli hans.
- Det hade varit ljuvligt om inte solen hade bränt så ilsket på deras hud.
- " Ljuvligt är att möta sin flicka, ljuvligast då skymningen vilar över nejden.
- Ja, hur det än gick, så var det ljuvligt och gott att få se honom.
- Han tänkte, att det skulle vara ljuvligt att få bädda henne en bädd, som var kall och fin och glatt.
- Spegla ljuvligt din mildhets stjärna i det stål, som vår panna kröner, faderlösa och arma att värna !
- Det var ändå ljuvligt, att denna oron var stillad.
- - Det oket kändes gumman lika ljuvligt lätt som fontangen.
- Du fattar den heliga ordningens tyglar och far med färgblänkande hjul upp på lagstadgad väg, ett ljuvligt förebud åt den härliga Sûrya.
- Den lilla fågeln hade stannat kvar och trott att solen ständigt skulle lysa lika ljuvligt.
- Jag ofta lyssnat till ljuvligt sus, då grät mitt hjärta i glädjerus.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
