Så kan Ljuvhet användas i en mening
- Förr hade hon känt försakelsens ljuvhet, nu kände hon dess bitterhet.
- Därmed stängdes hon ock från sommarens ljuvhet och grönska och från levnadens glädje.
- Dess ljuvhet, dess bitterhet, dess rikedomar måste jag känna runtom mig.
- Det lade sig ett milt skimmer över dem, så att de fick en ljuvhet, som de inte förr hade ägt.
- Ska hon, den ljuva, ingen ljuvhet här på jorden få röna ?
- Helgad av dig åt vilans ljuvhet, sover jag tusenårig sömn.
- Jag tänkte, att kvalen i evig eld var ljuvhet mot mitt elände.
- Men han ångrade sig inte, ty över henne var sådan ljuvhet, att alla, som fick se henne, var glada att försaka något för hennes skull.
- Dödens försmak låg honom på läpparna med stor ljuvhet.
- Då flögo alla upp i lystnad efter livets ljuvhet, dans och lek, spel och dryckjom grepo de efter.
- Hennes ansikte var gulaktigt och vasst, men en oändlig ljuvhet darrade över det sorgmodiga småleendet.
- På andra ställen i världen har det illa lyckats att införa Jesu lära, men i Palestina är den rådande i all sin ljuvhet.
- Och i denna tanke låg inte bara hämndens ljuvhet, utan också något annat som Jacob öppet erkände för sig själv.
- En dag stod hennes nåd bredvid Elisabeth, som ej tycktes ana hennes närvaro och som upprepade med obeskrivlig ljuvhet de henne så dyrbara orden.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
