Så kan Ljumma användas i en mening
- tänkte Tomas och drog täcket över huvudet, och nu bultade hans hjärta och började ljumma som allt annat.
- Och det var ändå frun själv som ljumma mjölken åt honom.
- Det var ljumma handskakningar mellan Blåvittspelarna efteråt.
- Vern var väl rikare än den, som l ; ände jorden varm under sin fot och omvärvdes av ljumma och doftande vindar ?
- Felix tog emot den ljumma kanelbullen och satte genast tänderna i den.
- Trots ljumma tittarsiffror är fansen förväntansfulla.
- Men härav, av suset i luften, av vårens dofter och av den ljumma plåten under sig blev han slutligen så trött, att han somnade.
- De föraktade lampsken och älskade tillsammans denna blida ljumma skymning, då dagen långsamt slocknade.
- Ute blaste den ljumma luften emot oss.
- De bada i det ljumma sommarregnet, som faller över tlem, och sluta försiktigt sina kalkar i den mörka natten.
- Men när hon smugit sig ut igen lik en tjuv, dansade höstnattens skuggor liksom ljumma moln omkring honom.
- De ljumma äro farliga.
- Man blev trött och besynnerlig av den här standigt ljumma luften och det ovana arbetet.
- Den kom så stilla och ljuvlig i den ljumma natten, att Jan inte kunde stå emot den.
- De äro ljumma under vingarna och blinka mot en.
- De styrde kurs neråt Strömparterren, där sköljde de ner sitt hat med några flaskor öl i den ljusa, ljumma kvällen.
- Istället var det ljumma vårvindar och grönska i Brudarebacken i Göteborg när grässkidåkarna samlades på lördagen.
- Då hon blivit ensam öppnade hon fönstret och insöp med njutning den ljumma sommarluften.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
