Så kan Ljumma användas i en mening
- Men härav, av suset i luften, av vårens dofter och av den ljumma plåten under sig blev han slutligen så trött, att han somnade.
- Man blev trött och besynnerlig av den här standigt ljumma luften och det ovana arbetet.
- Störst chans att se ekoxen är kring midsommar, då den under ljumma sommarkvällar svärmar i trädkronorna.
- Åh, att finna denna ljumma, lumpna halfhet, där man drömt sig alting stort och djärft !
- Och det var ändå frun själv som ljumma mjölken åt honom.
- Hon tänkte på terrierns kärlekshistoria, som utspelats i trädgården dessa vita, ljumma månskensnätter.
- Men den ljumma kvällen och närheten till Ditte fyllde honom med en intensiv livskänsla.
- Bilen susade fram, och den ljumma luften slog mot mitt ansikte.
- Men när den ljumma luften kom och den bla
- Men när hon smugit sig ut igen lik en tjuv, dansade höstnattens skuggor liksom ljumma moln omkring honom.
- Ute blaste den ljumma luften emot oss.
- Det förefaller mig så besynnerligt nu efter all denna tid, att det mesta jag minns av honom är dessa ljumma kyssar, som luktade cigarretter.
- Istället var det ljumma vårvindar och grönska i Brudarebacken i Göteborg när grässkidåkarna samlades på lördagen.
- Hästen vänder sitt kloka huvud emot honom, kärran prunkar fin och putsad, vinden leker i löven och sommardoften höjer sin ljumma fläkt.
- Felix vände ryggen mot dem och njöt av den ljumma fartvinden som smekte hans kropp.
- Jag älskade den där ljumma doften, som stimulerar och söver på samma gång.
- Felix tog emot den ljumma kanelbullen och satte genast tänderna i den.
- tänkte Tomas och drog täcket över huvudet, och nu bultade hans hjärta och började ljumma som allt annat.
- De äro ljumma under vingarna och blinka mot en.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
