Så kan Likgiltigt lugn användas i en mening
- Jag finner mig nu så lätt, så lugn, sedan jag övergivit alla stora planer till Frankrikes väl.
- På kvällen var han redig och lugn.
- Då finner han henne liggande helt lugn på den våta mossan vid randen af bäcken, som svämmat högt öfver sina bräddar.
- Kär som kär-inte annat än jag sett är föremålet tämligen likgiltigt.
- Hon höll inne med fötternas pendelrörelse och såg upp - spörjande, tämligen likgiltigt.
- Du är så lugn, så god.
- Var då lugn !
- Vad som sedan skulle ske, visste han inte rätt, men han kände i själen ett sällsamt lugn.
- Angela undrade inom sig, varför inte Edla nu tog hennes tillstånd för något lika naturligt och för henne likgiltigt.
- Lugn som en kung eller en ko stirrade han framför sig, höjde då och då en hand eller drog ned en mungipa.
- Vegetera och dö - lugnt och likgiltigt.
- Ja, nu är hon lugn.
- - Det är väl inte er mening, att jag kan bli farlig för ert lugn ?
- Allt som han kom närmare Gertrud, kände hon sin varelse övergjutas av tilltagande frid och salighet och stilla, soligt lugn.
- Tante Rüttenschölds lugn plågade honom.
- Så bli vi slut allihop — — och så blir det lugn... ro !
- Var lugn du !
- Det var så ohyggligt med detta känslolösa lugn.
- Hon var lugn och sansad, sig själv mäktig och sina fiender överlägsen.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
