Så kan Lent användas i en mening
- Han hade ett ljust och lent barnaansikte, men det var något lillgammalt över honom, och inte var det svårt att se vilken ätt han tillhörde.
- O, det var mycket vackert, mycket milt och lent och ljust och vackert.
- Men det var ett tyst och lent och dystert djur, den var som tystnaden efter en bullrande pojke, som dött.
- I detsamma han så där lent klappade och strök hennes hår, kom han också att kasta ögonen upp åt huvudbyggnadens fönster.
- frågar Kajsa lent och pekar hånfullt på Ludde.
- Hon kan känna i fingertopparna hur det skulle vara att klappa en livs levande varg, lent och mjukt.
- Det var ett gnissel av stråkar, och en flöjtton slingrade sig fram lent och oljande som en orm genom ett tätt rissnår.
- Vad han varit rar, och så lent och nästan smekande han rört vid henne !
- Du fattar inte mycket du, säger Kajsa lent.
- Lynnet blev lent.
- Hon stack sin hand under dunbolstret, ned i den lilla bädden, för att få känna ett varmt litet huvud, lent som en fågelunge.
- Wurmen strök honom lent över nacken och den vissna halsen.
- Ditt hår är så lent att stryka, och när jag håller dig som nu, tycker jag, att du också sover.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
