Så kan Löjligt upptåg användas i en mening
- Han kunde icke tänka sig vad hon fann för löjligt i det.
- Det är löjligt.
- Det tycker jag är helt löjligt.
- Hvad är det för upptåg !
- Jag har inte råd att hitta på såna här spratt och upptåg gratis.
- Så snart mig händer en malör, strax ropas det : Ack, så löjligt !
- – Taffligt och löjligt.
- Jag är väl så älskad af mina barn, någon mor kan vara, men min herr mågs fjesk för sin gamla mamma finner jag lite löjligt.
- Är det inte löjligt, att sådant der, som man trodde vara glömdt, gör sig alltmera påmindt ju äldre man blir.
- Det var då för löjligt av honom, att han hade kunnat tro, att luckorna var tillskruvade och dörrarna låsta för att utestänga just honom.
- Hatten var löjligt liten med en svart slokande plym som såg ledsen ut.
- Det är löjligt det hela, säger Soltvedt till
- Den tredje fasta punkten var det " löjligt dumma påhittet " - skurningen !
- – Då tyckte jag att det var löjligt, säger Krister Ederth idag.
- Då Smirre räv märkte, att han blev tagen för en strykrädd hund, fann han detta så löjligt, att han höll på att tappa gåsen.
- Han tycker att det är löjligt att eleverna inte ska få fira advent i kyrkan.
- Och det fann Judith så löjligt, att hon måste berätta det för flickorna i köket och för envår som ville höra på.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
