Så kan Löjligt förvänd användas i en mening
- För resten fann han det också mycket löjligt att bli kallad guffar av sina egna barn.
- Det är ju löjligt, tänkte jag och skrattade åt mig själv.
- Så snart mig händer en malör, strax ropas det : Ack, så löjligt !
- Emellanåt skrevo de också små biljetter med förvänd handstil på kuvertet.
- För då skulle ju mormor... Löjligt !
- Så löjligt att det kändes falskt i halsen och genant, och i grunden till och med hemskt ?
- Det är löjligt.
- – Det är lite löjligt att vi skulle gå ut så sent.
- ( Pytt inträder, löjligt utstyrd som officer, och gör militärisk honnör. )
- Ett annat mera löjligt obehag beredde henne den besynnerliga omständigheten, att hon inte fick vara i fred för fästmannens tillhörigheter.
- Bara deras steg hördes så löjligt och skrämmande högt.
- - Finner du detta så löjligt ?
- Men jag har alltid varit så rädd - löjligt, varför ska man vara så rädd ?
- Och vilket löjligt uselt fordon jag begagnar !
- – Löjligt, men det är förbjudet enligt regelboken, säger SVT-experten Jonas Kruse.
- Och så påstår han, att det är pjunkigt och löjligt af mig att ha hufvudvärk !
- – Löjligt, men det är förbjudet enligt regelboken, säger SVT-experten Jonas Kruse.
- – Det är helt löjligt, utbrister kommentatorn.
- Kaptenen sprang upp och det var löjligt att se honom buga och krumbukta i den snäva skjortan.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
