Så kan Långsamt användas i en mening
- Hon promenerade långsamt framåt och inandades den snömättade luften i fulla drag.
- Petra tog långsamt av sig hatten.
- En gammal fru kom långsamt seglande i medvind med den rundskurna kappan utspänd av blåsten och paraplyn bakom nacken.
- Människan grät och kved inom mig, hon såg - det var hennes egen bild, som vände sig långsamt och tungt i den ruttnande svarta pölen.
- Långsamt, långsamt släpper min rädsla.
- Och nu sjöngo telefonsträngarna åter avlägset, guden gick långsamt vidare på sin färd över jordens länder.
- Fru Ingeborg rodnade långsamt : när blodvågen stigit upp till hjässan, sjönk den åter sakta, lämnande ansiktet nästan vitt.
- – Förhandlingarna går alldeles för långsamt.
- Vi har planerat för långsamt och fel helt enkelt, säger Malin Engström, chef för myndighetsutövningen på Norrköpings kommun.
- – Men jag körde väldigt långsamt, sju kilometer i timmen, säger hon.
- Förhoppningar och längtan som varit bundna vid varje plagg hon klippt till och sytt lösgjorde sig långsamt och stego upp mot henne.
- Dödligheten under första levnadsveckan sjönk långsamt fram till 1945 och därefter snabbare.
- Deras korgar fylldes långsamt med svamp.
- Det är ett mål, som helt visst kan nås för billigare pris, det närmar sig ändå, långsamt och säkert.
- Långsamt släppte han henne.
- I södergående riktning rörde sig trafiken långsamt förbi platsen.
- När hon nu går där långsamt, trevande framför sig, rädd att stöta mot stammarna, känner hon plötsligt, att någon är vid hennes sida.
- Jag reste mig också och gick långsamt utåt Amagerbrogade.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
