Så kan Långsamt användas i en mening
- Hon strök sig långsamt över pannan.
- Långsamt domnar jag bort igen.
- " Betalar du mig för hästen så får det vara ", hade mannen sagt, " men betalar du inte så dräper jag dig långsamt. "
- Men Erland kastade bågen på skuldran och gick långsamt uppför kullen.
- Och Erika började långsamt hämta andan, då han tillade :
- Farbror Otto reste sig verkligen, men långsamt, tveksamt, fubbligt.
- Piper höjde långsamt den skakande handen och pekade mot vallen :
- Det finns själar som är liksom täckta av bergrost, och andra som långsamt vittrar ner och flagas av.
- – Då smälter det undan långsamt, det är värre om blir tvärvarmt och börjar regna.
- Det betyder ju att man inte får åka så långsamt man vill på ett upplopp, säger han.
- Det är långsamt, förutsägbart och det straffades, säger BBC:s expert Rob Green.
- Nu har frågan aktualiserats mot bakgrund av Rysslands krig i Ukraina, men arbetet går långsamt.
- Regeringen får kritik för att räddningsarbetet och släckningen går för långsamt.
- De ställde från sig sina verktyg och redskap och kommo långsamt, en efter en, ända till dess det var en tät ring omkring honom.
- Men partierna tycker att den går för långsamt.
- Gumman kom långsamt seglande emot henne.
- Myndigheten Trafikverket säger att det är ett dyrt och långsamt arbete att försöka göra alla övergångar säkrare.
- Men han har långsamt jobbat sig tillbaka.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
